Fran 4 Februari 2011, 23:16
Klockan är efter elva och jag sitter i hytt 539 i min yukata med Macbooken i knät. Kvällens Cultural Night på Vodafone Arena i stan var en riktig energikick. I mitt huvud ekar en blandning av Salomone-sången (som delegationen skrivit för resan), Soran bushi (japansk traditionell kampsång för fiskare) och diskomusik i Stilla-Havs-beat.
Den lilla god natt-sången på internradion ombord har just spelat klart. Den ska uppmuntra folk att gå och lägga sig, men det är snarare vi denna tiden som de riktigt intressanta diskussionerna startar runtom i skeppets mindre offentliga skrymslen och vrår.
Majoriteten av passagerarna på Fuji Maru uppfyller inte direkt sina sömnbehov. Mig själv inräknad. När den obligatoriska väckningen går i gång 07:30 varje morgon önskar nog de allra flesta att ordet sovmorgon var mer använt i det Japanska språket.
I gar blev vi officiellt mottagna i Civic Centre med en pakostad kava-ceremoni och massor av ungdomar fran lokala ungdomsorganisationer. I morse hade våra kära SWY-administratörer dessutom kommit på den goda idén att starta än lite tidigare. Så 07:00 var det dags, bara att tuta och köra. Vi har förstås haft ännu en helt otrolig dag.
Förmiddagen startade med Institutional Visits – alltså studiebesök till lokala organisationer, myndigheter eller skolor. Grupp C och D (vi är alltså organiserade i bokstavsgrupper på båten för att mixa nationaliteterna) besökte ett regonskontor och ett utbildningscenter för en internationell organisation som heter SPC, Secretariat of Pacific Community. De arbetar med att stödja beslutsfattare i Stilla-Havsområdet med datainsamling, forskning, kommunikation inom alla nationellt viktiga områden egentligen. Några av avdelningarna är Economic Development, Land Resources, Public Health, Fisheries, Agriculture etc. och syftet är att hjälpa framförallt de små länderna i regionen med lokala policyfrågor, lagstiftning och resursfördelning.
Vi fick en kort presentation med frågestund av en väldigt amerikansk Captain John P. Hogan. Han chefar för en av avdelningarna och har jobbat på SPC i elva år.
Därefter åkte vi och besökte ett praktiskt utbildingscenter som inriktar sig på att utveckla hållbara samhällen genom kompetensutveckling. Varje år tar de in runt 35 studenter, oftast kvinnor, som får utbildning i allt från matsäkerhet och projektplanering till hur man genom sticklingar kan föröka sin fruktträdgård. Vi blev mottagna av representanter från nästan alla önationerna i Stilla Havet som var på plats för ett internationellt ungdomsmöte, fick en demonstration i trädgården, blev bjudna på fantastisk Fijiansk buffé och blev förstås avvinkade med den traditionella ”Isa Isa Vulagi lasa dina” (en sång som man sjunger för att ta farväl av sina gäster och lyckönska dem på resan hem).
Jag fick ett mycket gott intryck av organisationen under vårt korta besök, och blev därför glatt överraskad när jag läste att EU mer än fördubblat sitt bidrag till SPC från förra året och nu står för 16 procent av 2011 års budget. Australien står för hela 35 procent av finansieringen, och kommer Nya Zealand och Frankrike.
Tillbaka till båten ombyte, några timmar ledigt och sedan var det dags för kvällens Cultural Night. En helt osannolik tillställning i en lokal arena där vi var huvudattraktionen. Eller ja, kanske egentligen den mexikanska delegationen som med sin fantastiska dans och färgglada dräkter nog ändå överglänste oss andra. Alla delegationer fick 5-10 minuter på sig att visa upp sin ”egna kulturella identitet” som det stod i programmet. Även lokala inslag ramade in programmet, men kontrasterna var härliga och publikstödet enormt. Tydligen var det runt 3 000 platser och våra locals insisterade på att biljetterna var slutsålda. Cathrin, Åsa och Virgina prydde trots allt lokaltidningens framsida, så visst hade vi bidragit til marknadsföringen ;).
Det svenska inslaget blev efter lite om och men ”Nu grönskar det” följd av ”Prästens lilla kråka” med tillhörande kullerbyttor efter slutfrasen. Vi lyckades nåla ihop fyra folkdräkter, medan övriga delegater stoltserade i vår vackra National Costume, med blå klänningar från H&M och skjortor med brandgula västar från Uppklädd by Eneroth. Vi träffade en halvsvensk Fijian, Joanna, och jag sprang på två svenska turisttjejer vars kommentar var ”ni borde kört små grodorna”. Jo, vi vet – men det finns en anledning till varför vi håller grodorna hemliga ett litet tag till…och den anledningen heter National Presentation som vi kör efter Brisbane.
I morgon är det dags för besök i byarna runtom Suva, med traditionellt välkomnande genom Yaqona Vakaturaga cermonin (där aven vi förväntas dricka kava i en slurp denna gang), och nya framträdanden, fast denna gång med vår Letter-groups. Då ska vi köra Japansk Sansa-dans med Mori Mori på trumman. Det kommer att bli toppen!
/Carolina Hawranek