28 januari 2011 – I can see land!

Vilken vidunderlig känsla det är att stå nära fören på båten och titta ut i det sammetsmjuka, oändligt svarta. Och känslan av att ligga på rygg och titta upp mot stjärnhimlen – en välvt tak bestrött med diamanter. Att gå ett varv runt Promenade Deck och titta ut över hav, hav och hav. En berest person sade en gång till mig att Stilla Havet är det vackraste havet av dem alla, för här är det som längst till land.

Fuji Maru färdas lugnt och fint i 6,5 knop och sjögången har blivit bättre ju närmre vi har kommit öarna runt ekvatorn. Jag tackar min lyckliga stjärna för att jag inte har varit sjösjuk.

Idag har vi äntligen nått Salomonöarna! Hem för mina Solomoni friends. Vi har inget officiellt program här, så min plan är att snurra ett varv, öppna ögonen och gå dit näsan pekar.